Jakten på jungfruliga vatten

För att hitta nya platser och vatten är mod, kreativitet, & nyfikenhet bra egenskaper.
Man kommer inte lyckas på alla ställen. Men när man väl träffar rätt så kommer man att bredda sitt fiske, få fler valmöjligheter och bli mer oberoende av yttre förutsättningar.
Jag tänkte nämna ett exempel där vi lyckats hitta ett litet “guldkorn”.

Äntligen satt vi i en båt på vattnet jag varit nyfiken på under flera års tid.
Vägen hit hade definitivt inte varit spikrak och upptrampad. Tvärt om så hade planerna grusats flera gånger och jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om att komma ut här med en vanlig båt.
Skam den som ger sig!
Efter några telefonsamtal lyckades vi till sist få tillåtelse att testa och rampa i båten på ett till synes anonymt ställe.
“Ramp” var fel ord att använda, avsats hade passat bättre!

Man måste vara galen, eller väldigt målmedveten om man försöker sig på det vi gjorde.
Jag tror att jag har en släng av båda egenskaperna så det var nog därför det löste sig till sist.
Att ha en smidig båt och fyrhjulsdriven bil öppnar definitivt upp för fler möjligheter…

Det är något speciellt med att vara på en plats med vetskapen om att nästan ingen fiskar där.
Ställen där fiskarna fått leva mer eller mindre ostört, kanske frodats och växt till enorma exemplar!
Det är i alla fall det man drömmer om.
Därför var det extra spännande nu när jag och Peter äntligen gled ut genom vassen där vattnet och möjligheterna öppnade sig.

Något av det viktigaste innan själva fisket är förberedelserna.
Det gäller att ta reda på så mycket som möjligt så att man kan bemästra de flesta scenarion.
Man måste även komma ihåg att man aldrig kan bli bättre än vattnet man fiskar i.
En del håller helt enkelt inte bestånden man söker och då hjälper det inte hur man än beter sig.
Man får ha det i åtanke så att man inte gräver ner sig och deppar om man inte träffar rätt de första gångerna. I slutändan så är det ofta resan på vägen mot sitt mål som är det roligaste.
Lägger man tiden så kommer man att lyckas förr eller senare!

Riggat & klart för avfärd. En “skeppskatt” i sitt rätta element?

Om jag inte sagt det tidigare så var det predatorer som allt som oftast var det primära målet, i detta fall gädda och abborre.

Vi hade inte så mycket “kött på benen” om sjöns topografi innan så vi var tvungna att börja på ruta ett.
Storleken på vattnet var överkomlig så vi visste att vi redan efter en dag kunde täcka stora delar, då vi på förhand inte hade tillgång till några sjökort.
Vi varvade dagen med spinnfiske och båtåkande för att lära känna sjön.
Det blev några sporadiska fiskar här och där, och vi konstaterade ganska snabbt att det var en väldigt monoton sjö. Djupet låg på 0-2 m överallt förutom på ett ställe där det gick ner till runt 6 m.
Vi noterade djupet, men även andra saker som kunde vara intressanta att testa senare som risvasar och annat.

Efter lite varm mat och kaffe längre ut på dagen tog vi beslutet om att lägga den sista tiden på området vi tyckte sett hetast ut. Det var det enda stället där sjön hade lite djupare vatten.
Väl framme fylldes skärmen ganska snart med stora ansamlingar av betesfisk så nu kändes det som att vi var på rätt plats.

Det sprätte av småfisk ända uppe i ytan så vi tänkte att det var läge att ta fram abborrspöna.
Ganska snart drar vi ett gäng abborrar av mindre storlek och det tar inte länge innan gäddan även ger sig till känna.
Plötsligt tar det tvärstopp i mitt spö!
Inom några sekunder står det i full böj så det knakar ända nere i rullfästet innan det plötsligt släpper och blir tomt i andra änden.
Jag vevar in löslinan och tillbaka kommer en avklippt fluorocarbontafs.

Man får räkna med att det kommer gäddor när man fiskar abborre. Ibland går det bra, och andra gånger vinner gäddan.
Jag avslutar denna berättelse där, men den lämnar ett frågetecken efter sig.
Hur stor var gäddan som tog mitt bete? Det kändes ändå som det var lite tyngd i andra änden…
Vi kan återkomma till detta lite längre fram, kanske får vi svar på det vid ett senare tillfälle?

Ca 2,5 månad senare är vi tillbaka på sjön igen.
Petter Støttum från Team Westin gör mig sällskap och denna gång är jag mycket bättre förberedd.
Under turen jag och Peter gjorde hade vi nämligen loggat botten med ekolodet.
Med hjälp av tjänsten C-Map Genesis så hade vi nu ett eget sjökort som täckte större delar av sjön.
Denna karta hade även studerats hemma i datorn, och det var här jag upptäckte sjöns enda djuphål, som annars var 0-2 m all over.

Planen var glasklar! Vi skulle banka hålet på 50×50 m² en hel dag för att se om vi kunde komma i kontakt med några större gäddor.
Jag bad även Petter ta med några abborrspön för att lätta på stämningen ifall vi skulle gå helt bet. Vi visste ju trots allt att det fanns huggvilliga abborrar i “hålet”.

Det tog inte länge innan de första gäddorna blev landade. De högg helt tveklöst som om de aldrig varit krokade tidigare. De flesta var mindre men det var lätt att luras av storleken när huggen var så brutala.

Efter ett par fiskar får jag en som skiljer sig från mängden. Den hade en stor bula längst fram i käften som påminde lite om en lax. Vi döpte den därför till “Laxtruten”.

Har sett detta fenomen förr, beten som gäddan tagit och som sedan har “växt” av dem.
Kanske var detta den som tog min jigg 2,5 mån tillbaka??
Omöjligt att säga, men jag väljer att tro det, då även fångstplatsen var samma som där jag tappade gäddan när Peter var med…

Nog om “Laxtruten”, eller inte??!

Nu kommer vi till ett ämne jag skrivit om tidigare, nämligen återfångster.
Mindre än en timme efter att jag fångat “Laxtruten” så hugger den igen. Och det är ingen tvekan om att det är samma gädda.

Första gången tog den en Dexter shad, och denna gång tog den på en PW shad.
Vi skrattar gott i båten och säger att den får vi nog inte se något mer under denna fisketur i alla fall.

Plötsigt händer det!!
Jag får ett hugg och döm av vår förvåning när vi får syn på en bekant igen.
“LAXTRUTEN”!! För 3:e gången inom loppet av 2 h, och på konstbete samtliga gånger.
Även denna gång på samma PW shad!! Jag har aldrig varit med om något liknande och det var nästan så att vi var tvungna att ta med “Laxtruten” hem, för hade den huggit en gång till så hade vi blivit förbannade!!

Vi var uppe i nästan 20 gäddor när fisket dog ut, så vi tog oss en liten matpaus.
Under tiden bestämmer vi oss för att låta gäddorna vila lite och istället testa abborren.

Vi får ganska snabbt några mindre abborrar innan Petter kastar en liten Shadteez till mig.
-Testa denna!
Jiggen är helt transparent och är definitivt inte “färgen” jag hade trott på i första hand.
Den såg väldigt anonym ut i det lite grumliga vattnet.

Redan i första eller andra kastet bugar det till rejält i spöt!
Jag känner att det vibrerar när fisken går så vi förstår ganska snabbt att det är en bättre abborre.
Upp kommer en kompakt fisk med otroligt vackra röda fenor.
Den får vila i håven medan vi fortsätter fiska, vi vill ju inte missa en eventuell huggperiod.
Ganska snart står mitt spö åter i en vid båge och upp kommer ytterligare en fin abborre i samma kaliber, tagen på samma anonyma “färg”.

Nu byter även Petter till en transparent Shadteez.
Historien upprepar sig även för honom, både 1,2 och 3 gånger, och nu har vi plötsligt fem fina abborrar i håven.

Vi bestämmer oss för att ta en “groupie” innan vi låter dem simma tillbaka till sitt rätta element.

Marginalerna mellan en lyckad tur & ett blankpass är ofta små.

När eftermiddagen närmar sig har vi även fått ca 20 abborrar i samma “hål”, och vi tar beslutet att lägga den sista tiden på gäddan, det var ju trots allt det primära målet.

Tiden rinner iväg och vi konstaterar att vi haft en riktigt lyckad dag på många vis, men jag påpekar att pricken över i hade varit en lite större gädda!
Det verkar som vi blir bönhörda, för innan jag avslutat meningen så hör jag hur Petter stönar till i ett rejält mothugg.

Petter avrundar en hellyckad satsning med dagens största gädda, och därmed kom pricken över i!

Vi ger oss kort därefter, känner att vi har gjort vårt absolut bästa utav dagen och fått maximal utdelning.

På vägen tillbaka smalnar sjön av igen. Vi glider in genom vassöppningen som vi kom ifrån.
Jag ler jag inombords, det var länge sedan jag haft så roligt på en fisketur.
Kanske var det för att vi gjort allt på egen hand? Kanske var det för att vår plan fungerade i praktiken?

En sak är säker!
Jag kommer fortsätta att utforska nya platser och vi har ännu ett alternativ när fisket är surt på andra ställen!

Dagen efter vår tur i “hålet” får jag ett meddelande från en bekant.
Erik har fångat och släppt tillbaka sitt nya personbästa, på samma plats som Petter fick sin största dagen innan.

Jag jämför bilderna noggrant mot varandra och upptäcker att det är samma fisk!
Det var riktigt roligt och se hur Petters fångst, redan dagen efter blev någon annans nya PB :-).

Foto: Erik Nyqvist.

Man blir snabbt påmind av vikten att släppa tillbaka fisk, om man vill ha ett hållbart fiske även i framtiden.
Extra känsligt är det på mindre vatten och begränsade områden.
Ta gärna med matfisk hem, men låt de stora gå tillbaka, de smakar ändå inte lika gott som en mindre.
Eller om du som jag vill samla pluspoäng hos din sambo, stek ägg mitt i nätterna, då blir du definitivt utjagad på sjön…

Text & foto: Matthias Andersson